Vad är nato?

Vad är? / Akronymer  / Vad är nato?
NATO Ministers of Defense and of Foreign Affairs meet at NATO headquarters in Brussels 2010

Vad är nato?

Nordatlantiska fördragsorganisationen, även känd som Atlantpakten, Atlantiska alliansen, Atlantalliansen, Nordatlantiska alliansen, Nordatlantalliansen, är en militär allians som upprättades genom Nordatlantiska fördraget, som undertecknades den 4 april 1949 och som trädde i kraft den 24 augusti 1949. Själva fördragsorganisationen, som bildades 1951, utgör ett system med kollektivt försvar där dess medlemsstater är överens om att ömsesidigt försvara varandra mot yttre angrepp.

Är det en bra idé för Sverige att söka medlemskap i Nato, eller klarar vi oss bäst utanför? Bilda dig din egen. ”Vad skulle Ryssland tjäna på att anfalla Sverige? NATO (North Atlantic Treaty Organization), Atlantpakten eller den västliga. Från dröm till terror · Vad berättar de historiska källorna om rätten till sexuell och.

Natos högkvarter är beläget i Bryssel, Belgien. Det operativa befälet har en Supreme Allied Commander Europe som alltid är en amerikansk general eller amiral. Nato. Vad är säkerhet? Svensk säkerhet. Nato är en försvarsallians mellan 28 länder i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1948. När Nato bildades fanns en rivalitet mellan öst och väst, Warszawapakten och Nato.

Nato bildades efter. Nato är ledande vad gäller militär interoperabilitet och i princip samtliga våra internationella samarbetspartners är medlemmar i eller partners till Nato och de. President Donald Trump menar att samtliga Nato-länder gått med på att höja anslagen för försvarssamarbetet snabbare än vad som är tidigare. Artiklar i detta avsnitt. Kan jag tvätta armbandet? Vilka armband passar min klocka? Hur byter jag armband? Vad är läderarmbanden gjorda av?

Vad är. NATO, North Atlantic Treaty Organisation, Atlantpaktens organisation. Bakgrunden till Atlantpakten och organiserandet av NATO var det uppfattade militära. Men vad är egentligen NATO och varför uppstod försvarsalliansen? Hur har organisationen utvecklats sedan grundandet 1949, och hur ser.

Frågan om Nato-medlemskap är en het potatis i svensk politik. Vad är Nato. Se klippet för en kort sammanfattning av Nato:s historia. Sverige kan snabbt välkomnas som medlemsland i Nato. Stoltenberg anser sig ha full anledning att vara stolt över vad Nato åstadkommit. NATO, Bryssel. Svenska; English.

Sveriges delegation NATO, Bryssel. Lokaltid NATO. 19:49. Kontakt · Om oss. Vanliga frågor.

Vad är Nato? Hur fungerar Nato? Samtidigt har frågan om ett svenskt medlemskap i Nato kommit upp igen. Hans uträkning på vad ett medlemskap skulle kosta bygger på vad. Vad skulle det kosta för Sverige att gå med i Nato, duger det svenska försvaret. och är förresten Sverige inte redan en Nato-medlem i.

Vi såg i Första världskriget vad långtgående allianser kan ha för effekt. Vi har också över årens lopp sett hur NATO har fattat militära beslut och. Nato-länderna försvarar varandra med politiska och militära medel och en grundtanke är att ett angrepp på. Mia frågar vad EU tycker om NATO:s utvidgning. USAs problem är att många länder inte når upp till Natos mål på 2% av. 70 år av fred och välstånd är vad Nato har presterat och.

När omvärlden är osäker måste försvaret stärkas rejält. Och ensam är inte stark. Därför tycker vi att Sverige ska gå med i Nato.

North Atlantic Treaty Organization
Organisation du traité de l’Atlantique Nord Medlemsländer i grön färgNatoAnimus in Consulendo Liber4 april 1949Militärallians

Nordatlantiska fördragsorganisationen (förkortat Nato; engelska: North Atlantic Treaty Organization, förkortat NATO; franska: Organisation du traité de l’Atlantique Nord, förkortat OTAN), även känd som Atlantpakten, Atlantiska alliansen, Atlantalliansen, Nordatlantiska alliansen, Nordatlantalliansen, är en militär allians som upprättades genom Nordatlantiska fördraget, som undertecknades den 4 april 1949 och som trädde i kraft den 24 augusti 1949. Själva fördragsorganisationen, som bildades 1951, utgör ett system med kollektivt försvar där dess medlemsstater är överens om att ömsesidigt försvara varandra mot yttre angrepp.

Natos högkvarter är beläget i Bryssel, Belgien. Det operativa befälet har en Supreme Allied Commander Europe som alltid är en amerikansk general eller amiral. Sedan 2014 har general Philip M. Breedlove innehaft posten. Målen som formulerades i Atlantpakten (se nedan) har inte ändrats genom åren då fördraget förblivit oförändrat sedan 1949. Natos uppgifter har dock kommit att ändras genom de förändrade säkerhetspolitiska lägena och de har anpassats därefter.

De första åren var den Nordatlantiska fördragsorganisationen inte mycket mer än en politisk sammanslutning, men i och med Koreakriget byggdes den militära strukturen upp. Natos förste generalsekreterare, Lord Ismay, yttrade att organisationens mål var att ”hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”. Under hela det kalla kriget ebbade och flödade tvivlet över styrkan i förhållandet mellan de europeiska staterna och USA, tillsammans med tvivel över trovärdigheten i Natos försvar mot en eventuell framtida sovjetisk invasion – tvivel som ledde till att Frankrike utvecklade egna kärnvapen. Efter Berlinmurens fall (1989) skapades vänligare relationer till tidigare potentiella fiender i öst, och många gamla öststater och Warszawapaktsmedlemmar blev till och med medlemmar i Nato.

Den sammanlagda militära budgeten för alla Natoländer utgör 69 procent av världens försvarsutgifter. USA ensamt står för 35 procent av världens totala försvarsutgifter.

Bakgrund och bildande

En direkt föregångare till Nato var Brysselpakten, som ingicks 1948 av Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien, och som i sin tur hade föregåtts av bi- och trilaterala avtal mellan några av dessa länder omedelbart efter andra världskriget. Andra världskriget hade visat behovet av att samordna ländernas försvar inför eventuella framtida krigshot, och kalla krigets inledning visade att ett sådant hot redan var en realitet.

Grunden för Nato är Nordatlantiska fördraget (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada. Anledningen var fruktan för Sovjetunionens ökade maktposition i Europa, speciellt efter kommunisternas maktövertagande i Tjeckoslovakien 1948. Kärnan av traktaten är artikel 5, som fastslår att ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela alliansen. Själva Nordatlantiska fördragsorganisationen bildades 1951 för att organisera Atlantpaktens kollektiva försvar. Många av dessa länder var före kriget neutrala men hade ändå angripits av Tyskland, och bedömde av denna erfarenheten att det var bäst med en allians. Sverige gick inte med eftersom man hade erfarenheten att inte bli angripen och via neutraliteten slippa delta i kriget.

Med upptrappningen av kalla kriget på 1950-talet och utbrottet av Koreakriget, kom Västtyskland med som medlem 1955. Sovjetunionen svarade med att grunda Warszawapakten samma år.

Kalla kriget

1966 drog sig Frankrike ur Natos gemensamma militärkommando på grund av att Frankrikes president Charles de Gaulle menade att det gemensamma militärkommandot i för hög grad främjade USA:s intressen och hämmade Frankrike från att främja sina egna nationella intressen. Frankrike kvarstod dock som politisk medlem av Nato. Detta ledde till att Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) flyttades från Paris till Mons i Belgien. Först 1993 blev Frankrike en fullvärdig medlem igen. De båda ärkefienderna Grekland och Turkiet blev medlemmar 1952. I anslutning till Cypernkrisen 1974 trädde Grekland ur i protest mot att Nato inte bidragit till en rättvis lösning i Cypernfrågan eller lyckats förhindra väpnade konflikter mellan dess medlemsstater. 1980 återinträdde dock Grekland.

Spanien blev medlem i Nato 1982, och från slutet av 1990-talet har flertalet nya medlemsstater från det tidigare Östblocket kommit till.

Efter kalla kriget

Efter att Warszawapakten och Sovjetunionen upplösts 1991 har Natos uppgifter i viss mån omdefinierats av medlemsstaterna. Ett nytt koncept antogs som öppnar för att Nato kan ingripa utan att någon av medlemsstaterna varit utsatt för ett direkt angrepp, kallat icke-artikel 5-krishanteringsoperationer. Konceptet har varit omstritt på grund av att det också öppnar för interventioner utan ett tydligt beslut från Förenta nationerna (FN). 1995 ingrep Nato i Bosnienkriget efter ett FN-beslut. 1999 gick Nato till krig mot Jugoslavien utan att det förelåg ett beslut om ingreppet från FN (Kosovokriget).

Krigen på Balkan

Under 1990-talet kom Nato att delta aktivt i strider för första gången. Den 28 februari 1994 sköt Natostyrkor ned fyra bosnienserbiska flygplan i flygförbudszonen i centrala Bosnien och Hercegovina. Uppdraget att upprätthålla flygförbudszonen hade inletts såsom FN-uppdrag ett år tidigare, den 12 april 1993. Under 1995 genomförde Nato uppemot 3 400 flygangrepp mot serbiska mål, vilket bidrog till att Daytonavtalet undertecknades i december samma år.

Den 24 mars 1999 inledde försvarsalliansen en elva veckor lång bomboffensiv mot dåvarande Jugoslavien, efter att den jugoslaviska regeringen vägrat underteckna det så kallade Rambouilletavtalet. Målen för angreppen låg även långt inne i Serbien, och skadorna på infrastrukturen blev omfattande. Offensiven inleddes utan en formell krigsförklaring. Jugoslavien protesterade mot offensiven och hävdade att det var ett angreppskrig i strid mot FN-stadgan. Kriget i Kosovo upphörde den 11 juni 1999 då den jugoslaviske ledaren Slobodan Milošević accepterade FN:s resolution 1244. Nato var därefter med om att bygga upp KFOR, en Natoledd fredsbevarande styrka med FN-mandat.

Efter den 11 september 2001

Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 aktiverade Nato för första gången artikel V. USA valde att gå till krig mot Afghanistan på egen hand. Efter att talibanregimen i Afghanistan störtades hade Nato kommando över ISAF-styrkorna som hade mandat från FN att vara en stabiliseringsstyrka i Afghanistan. Inom Nato har det dryftats om ISAF ska delta mer aktivt i USA:s och Afghanistans nya regerings krig mot talibanerna och andra grupper. 2003 beslutade Nato att utvidga det verksamma området för ISAF från Kabul till hela Afghanistan. I den första omgången har styrkorna utplacerats i övriga områden i norr som har varit förhållandevis lugna. Hösten 2005 påbörjades processen med utplacering av ISAF-styrkor i de mer oroliga områdena i söder.

Nato var inte direkt involverat då USA tillsammans med en ”koalition av villiga” gick till krig mot Irak våren 2003. Före krigsutbrottet blev även artikel IV, som fastslår en medlemsstats rätt till konsultationer och gemensamma försvarsförberedelser, aktiverad av Turkiet. Turkiet fruktade att landet kunde bli utsatt för ett motangrepp från Irak eftersom USA använde Turkiet som bas för angreppet mot Irak. Situationen var nära att utlösa en kris i Nato på grund av att Frankrike, Tyskland, Belgien och Luxemburg, som var starkt emot USA:s planer på att angripa Irak, länge vägrade delta i gemensamma försvarsförberedelser under situationen som förelåg. Efter att Saddam Husseins regim i Irak störtats har Nato haft ansvar för att träna säkerhetsstyrkor för de irakiska myndigheterna.

Berlin plus-avtalet

Berlin plus-avtalet är ett omfattande paket av avtal mellan Nordatlantiska fördragsorganisationen och Europeiska unionen (EU), som undertecknades den 16 december 2002. Med detta avtal får EU möjlighet att använda Natos resurser i händelse av en internationell konflikt, under förutsättning att Nato självt inte vill agera – den så kallade rätten till första vägran. Endast om Nato vägrar agera kan EU göra det, om den så önskar.

Totalt ingår 29 medlemsstater i försvarsalliansen, varav 22 är medlemmar i Europeiska unionen. Montenegro, som anslöt sig till Nordatlantiska fördragsorganisationen den 5 juni 2017, är den nyaste medlemsstaten.

Ursprungliga medlemmar 1949

 Belgien

 Danmark

 Frankrike

 Island

 Italien

 Kanada

 Luxemburg

 Nederländerna

 Norge

 Portugal

 Storbritannien

 USA

Totalt 12 stater.

Stater som har blivit medlemmar efter 1949 och före Berlinmurens fall 1989

 Grekland (1952)

 Spanien (1982)

 Turkiet (1952)

 Västtyskland (1955; från 1990 Tyskland)

Stater som har blivit medlemmar efter Berlinmurens fall 1989

 Albanien (2009)

 Bulgarien (2004)

 Estland (2004)

 Kroatien (2009)

 Lettland (2004)

 Litauen (2004)

 Montenegro (2017)

 Polen (1999)

 Rumänien (2004)

 Slovakien (2004)

 Slovenien (2004)

 Tjeckien (1999)

 Ungern (1999)

Det tidigare Östtyskland kom från 1990 också att ingå i Nato genom Tysklands återförening det året.

Stater i process för medlemskap

Nordmakedonien (2012)

 Georgien (2012)

 Bosnien och Hercegovina (2012)

Natos generalsekreterare leder flera av organisationens organ, framför allt Nordatlantiska rådet, som är försvarsalliansens högsta politiska beslutande organ. Sedan 2014 innehas uppdraget av Jens Stoltenberg.

Överbefälhavare är, sedan 4 maj 2016, den amerikanske generalen Curtis M. Scaparrotti. Den engelska titeln för överbefälhavaren i Nato är SACEUR (Supreme Allied Commander over armed forces in Europe).

Inga kommentarer
Kommentera